Hur många titaner fanns
•
Clash of the Titans: eller hur man sabbar grekisk mytologi
Jag har nu sett nya Clash of the TItans två gånger, och originalet minst en gång för länge sedan. Jag är svag för mytologi och dom här typerna av filmerna dras jag starkt till (Troja, Percy Jackson osv). Men då jag är en jobbig besserwisser så är jag inte sen att säga till när saker kanske inte stämmer överens med källmaterialet. Jag kan skriva ganska mycket om både Troja och Percy Jackson men det lämnar jag till en annan dag.
Så låt oss återgå till Clash of the Titans. Filmen är inte alls dålig. Det är inte mycket till karaktärsutveckling och storyn är väl rätt så forcerad men det saknas inte action och effekter, och jag är inte sen att sätta mig ned och njuta av en film på grund av dom två attributen alena. Men här är en drös punkter över saker som inte riktigt stämmer överens med grekisk mytologi. Nu är det också värt att notra att den här filmen är en remake av en film från 1981 med samma namn så av de felsteg som
•
Titaner
Titaner var i grekisk mytologi den första generationens gudomliga väsen som alla var barn av Uranos (himlen) och Gaia (jorden). Med Kronos i spetsen störtade dessa titaner sin far för att i sin tur undanträngas av de yngre, olympiska gudarna.
Uranos och Gaia fick också andra barn, de tre cykloperna och de tre hekatoncheirerna (cykloperna beskrivs i Odyséen som ett folkslag).[1]
Enligt Hesiodos fanns det sex manliga titaner:
Uranos och Gaia hade också sex döttrar, således fanns det också sex kvinnliga titaner:[2][3]
Enligt andra källor ska titanerna vara så många som tjugofyra stycken, somliga inte kända vid namn. Andra källor kallar vissa av dessa gudar för titanider, dvs det yngre gudasläktet (ofta identifierade som barn till de tolv ovan). Bland de omnämnda finns:
Namnens spridning
[redigera | redigera wikitext]Grundämnet Titan är uppkallat efter titanerna. Flera av de största av planeten Saturnus månar är uppkallade efter titaner, t.ex. Titan, Rh
•
Essä
I stora mäns sällskap
Jättar har det funnits gott om i historien, både påhittade och verkliga. Bibelns Goliat exempelvis kan ha existerat och varit en osedvanlig lång man. För det finns flera exempel på extremt långa personer i historien. Men vanligtvis återfinns jätten i myter och legender, och det från hela världen.
I det antika Grekland och Rom dyker de upp i samband med skapelsen av jorden och de första gudarna. Titaner var barn av Uranos (himlen) och Gaia (jorden). Ledda av Kronos störtade dessa sin far. De blev senare störtade av Zeus och de olympiska gudarna. Andra antika jättar var de fruktade cykloperna.
En känd jätte från den grekiska sagovärlden som kom att bli mycket populär i den västerländska kulturen var cyklopen Polyfemos. Det var honom som den listige Odysseus under sina irrfärder i Medelhavet lurade och förblindade. Motivet med den godtrogne och enfaldige Polyfemos dök senare upp i Norden, i till exempel fornaldarsagan ”Egils saga”. Fornaldarsagor (”forn