Hur är meursault i

  • Han var en verklig person, en storebror, med drömmar, arbete, kärleksbekymmer, vänner – allt det där som utgör livet.
  • Fallet Meursault är skriven i dialog med en av 1900-talets mest inflytelserika romaner, men står stark på egna ben.
  • Meursault är jagberättaren som ger boken en Man märker också hur Haroun långsamt växer samman med Meursault i en motvillig beundran.
  • hur är meursault i

    • •

    Att läsa Albert Camus Främlingen

    Så lyder de första meningarna, här i Jan Stolpes svenska översättning från 2009, ur Albert Camus roman ”Främlingen”. Historien om den unge fransk-algeriern Meursault som begraver sin mor med häpnadsväckande brist på känslor, inleder ett erotiskt förhållande och ser en filmkomedi strax därpå och under en stekhet eftermiddag på stranden dödar en arabisk man utan egentligen orsak och till slut döms till döden – den boken har ständigt fått nya läsare.

    I våras såg jag en Hamlet-föreställning för en ung publik där Hamlet läste ”Främlingen” i pocket och på samma teater Stockholms stadsteaters scen för unga i Skärholmen har ”Främlingen” snart premiär. Vad är det som gör att Camus ”absurda hjälte” som författaren själv kallade sin romangestalt fortfarande engagerar och, som vi ska se, upprör och skapar motstånd?

    Albert Camus växte själv upp som just fransk-algerier, en ”pied-noir”,

    •

    Meursault, en motundersökning 
    Ett algeriskt svar på Camus Främlingen

    Det finns sedan flera år en svarandets och ifyllandets litteratur, som idag blivit till något av en genre i sin egen rätt. Alltifrån Tom Stoppards briljanta pjäs ’Rosencrantz and Guildenstern are dead’, som utspelar sig i skarvarna i Hamlet, med hela Shakespearedramat betraktat genom den danske prinsens bägge vänners förvirrade ögon, till de varianter av Hjalmar Söderbergs ’Doktor Glas’ som skrivits av både Bengt Ohlsson och Kerstin Ekman. Detta är en typ av fiktion som i bästa fall belyser det tidigare verket, sätter en viss tid i perspektiv och visar på nya historiska, psykologiska och andra infallsvinklar på en väletablerad berättelse.

    Men det är också ett skrivande som riskerar att bli parasitiskt. Som är bundet i sitt intertextuella reflekterande till det tidigare verket, på ett sätt som gör att det egentligen inte kan stå på egna ben. Jag måste erkänna att jag är lite förvå

    •

    Jag tycker mycket om Albert Camus böcker - handlingen, berättarrösten, den genomsyrande filosofiska blicken på människan - men avsaknaden av offrets namn i Främlingen har alltid stört mig. Han är inte huvudpersonen men är ju gängan på vilken hela berättelsen hänger, så det känns orättvist att han inte ens får något namn utan omtalas som Araben. Nästan sjuttiofem år senare skrev Kamel Daoud sitt svar på Främlingen, där Arabens bror tar till orda.

    Mannen som talar var sju år när storebrodern sköts. Händelsen satte krokben för mor och yngre bror (fadern var borta sedan några år). Sedan dess har han modern och senare också brodern försökt att ta reda på vad som hände den dagen. Sökandet har gjort dem båda till halva människor, till spöken utan rot i världen. Modern började dessutom klä den yngre sonen i storebroderns kläder, och många gånger under hans berättelse blir gränsen mellan de två bröderna suddig.

    Vår berättare är namnlös men han berättar att broderns namn, som aldrig nämn