Hur många olika efternamn
•
Kakor på scb.se
Under första halvan av 1900-talet var det många familjer som tog ett ärftligt släktnamn, eller efternamn, i stället för de traditionella sonnamnen som växlade mellan generationerna. En anledning var att myndigheter som Skatteverket och Statistiska centralbyrån uppmuntrade namnbyten för att kunna föra bättre register. En annan var att det blev viktigt att visa vem man var för att till exempel kunna ta ut pension och andra förmåner.
Mellan 1920 och 1952 lades nästan 64 000 nya släktnamn till i folkbokföringen. Huvuddelen av dessa var nya namn som godkänts efter ansökan. En liten del tillhörde invandrare som flyttat till Sverige.
Många av namnen hade skapats av statliga namnkommittéer som gjorde listor på nya, lagom fantasifulla, namn som var tillräckligt annorlunda för att inte förväxlas med namn som redan fanns men som ändå lät som svenska namn låtit tidigare.
När en ny namnbok med förslag på efternamn skulle ges ut 1954 var kommittén intresserad av hur
•
Efternamn i Sverige
Adelsnamn
De allra äldsta exempel på adelsnamn vi känner till är från 1300-talet. Exempel på tidiga adelsnamn är Bonde, Puke och Trolle, som ursprungligen har fungerat som binamn. Det är först under 1600-talet som det blev ett mode bland alla nyadlade att använda sammansatta namn, ofta ganska pråliga, som släktnamn. Några exempel är Drakenberg, Gyllenstierna och Ekeblad. Vissa språkliga element blev typiska för adligt namnskick, som förlederna Gyllen-, Rosen- och Stiern- och efterleden -felt, -sköld och -stierna. Det fanns stort utrymme till variation i skapandet av nya namn, samtidigt som namnen uttryckte en grupptillhörighet och exklusivitet. På så vis speglade namnen det svenska stormaktssamhället och passade in i den samtida barockstilen.
Många adelsnamn utgår från vapenskölden, vare sig denna är gammal eller skapad vid adlandet. Exempelvis har släkten Lillieström ett vapen med liljor och strömmar. Andra tog fasta på sitt ursprung
•
Svenska efternamn
Efternamn, familjenamn eller släktnamn är den del av en persons namn som anger till vilken familj hon eller han hör. Efternamn kan i Sverige också vara patronymika eller metronymika och visa vad personens fader eller moder heter i förnamn.
I Sverige finns reglerna om hur man får använda efternamn i 1982 års namnlag (SFS 1982:670). Där står bland annat att om föräldrarna har olika efternamn får barnet samma efternamn som det närmast föregående födda syskonet, om inget annat anmälts. Finns inget syskon och inget annat anmäls eller om inte faderskapet fastställts inom tre månader efter födelsen får barnet moderns efternamn. I namnlagen regleras också hur man får byta namn vid äktenskap och hur man gör när man byter till ett nybildat efternamn eller antar ett patronymikon/metronymikon som efternamn. Nya namnregler trädde i kraft 1 juli 2017.
Det vanligaste efternamnet i Sverige är Andersson, följt av Johansson och Karlsson.